glīdens

glīde̦ns, [in Planhof: glīdains],

1) glitschig:
glīde̦na maize Ruj., Plm.;

2) wässerig:
glīde̦ni kartupeļi Plm.;

[3) glîde̦ns 2 Ruj., glatt:
gl. kuls].

Avots: ME I, 627


glīdens

glīde̦ns,

1): glīde̦na maize, zeme Seyershof.

Avots: EH I, 393