sprēdzēt

sprèdzêt 2 Gr.-Buschh., sprēdzêt Mag. XIII, 2, 60, Schujen, -ẽju, = sprādzêt: sprēdzē mani, mamuliņa, sudrabiņa sprēdzītēm! BW. 5348, 1 var.

Avots: ME III, 1017