pieblīvēt
pìeblĩvêt, ‡
2) „daudz piedarīt” Wessen: putras pieblīvēja, ka nevar apēst ‡ Refl. -tiês, sich den Magen vollstopfen
Wallhof n. BielU.
Avots: EH II, 244
2) „daudz piedarīt” Wessen: putras pieblīvēja, ka nevar apēst ‡ Refl. -tiês, sich den Magen vollstopfen
Wallhof n. BielU.
Avots: EH II, 244